har läst ut en ny bok. Linda Skugges “Akta er killar…” hon är så jävla bra! jag har nog gillat alla hennes böcker jag läst. hård. ibland för hård tycker jag, men jäkligt cool. nej, jag håller faktiskt inte med om allt hon säger, men hon ställer sej iallafall upp och skriker och bråkar om sånt hon tycker är fel. och mycker av det hon säger tycker jag är rätt. nej, en úng tjej ska inte bvehöva ta att bli kallad hora i skolan. ja, pojkarna som bråkar och ställer till iklasserna ska sättas på plats (tjejjerna också). nej, rätten till fri abort ska inte tas bort. då kommer många bli sjuka och kanske tillochmed dö pga farliga olagliga hemma-aborter. en kvinna har rätt att bestämma över sin kropp, och vad som händer med den. (nej jag själv vill inte göra abort, men detär för att jag VILL ha barn.( helst NU!)) Nej, jag stödjer inte porr-looken. om bröst ska gå i mode (what!) så ska väl pungen också det.. eller? har vi kvinnor en städgen? nej..
ja iallafall. det finns så mycket.
är jag konstig för att jag inte vill vara i ett förhållande? jag älskar att mysa, pussas, hålla hand osv osv jada jada jada.. men för mej, om det går länge än så, då blir ja fruktansvärt uttråkad och trängd. det har absolut inte o göra med att killen i sej är på. jag har inget som helst problem med att säga nej om jag inte vill hänga just idag. jag vet faktiskt inte vad det är. och ja, jag vill ha barn. NU. det är meningen att jag ska ha barn väldigt snart. fkt inte familj jag längtar efter. det där : lyckliga paret med den nyfödda bejbin. (och inte för att det är något fel på det, jag missunnar ingen det)kommer det här ut fel nu? fuck it. jag vet iallafall vad jag känner. låter det konstigt i ord så får det göra det. det är ju ingen annans, utan mitt liv. och i det så är det jag som är drottning och president. (dvs: jag bestämmer!) i raka ord. det jag känner är en enormt stor barnlängtan. att bli mamma och allt vad det innebär. och att jag inte vill ha en pojkvän (det innebär inet att jag inte vill ha mys och gos. det är underbart.) dom två sakerna har iget med varandra att göra, det är bara två saker jag känner. och absolut kan det ändras. men inte just nu. det senaste blev lite påtvingat.et var inte så att jag inte ville vara med honom. men jag har kännt länge, det här med förhållande, att jag inte velat ha en partner. men jag var faktiskt villig att de det ett försök. det handlade ju inte bara om mej då. vi var ju “tre”. innan så var jag glad för det vi hade. innan dte blev så seriöst. men jag valde ju den vägen själv. ingen tvingade mej. jag ville. men jag vet nu fortfarande, om inte mer, att det här med en kärlekspartner, der är helt enkelt inte min grejj. kanske har jag för dåliga erfarenheter av förhållanden, kanske jag inte är kapabel att älska en man just nu. eller så är det kanske bara så att jag trvis själv (utan partner) kanske det är en riktig tjej jag skulle behöva möta. en som är som jag. eller en riktigt fin livsvän. skitsamma. jag svamlar igång idag.
mia datorer har inte vart igång på länge, och jag har helt enkelt inte fått skriva av mej. och nu när jag läser tillbaka innan det ska sparas så ser jag ju själv att det blev vääldigt personligt och ärligt. rakt innifrån. det kanske är bra. och om man värkligen känner mej så kommer det kännas helt okej och naturligt, det jag skriver. för varför ska jag ljuga mer. det finns saker jag hållt hemligt så jävla länge, och jag orkar faktiskt inte mer.
